Book CoverBook Cover

En eller annan väg

Storasyster Marissa är allt det Frida själv inte vågar vara; äventyrlig, mystisk och utmanande. En dag dyker hon plöstligt upp i barndomshemmet efter en lång tid utomlands och drar med Frida på en halsbrytande bilresa ut i Europa.

Med lätt hand och humor undersöker Sara Paborn de roller vi får och de myter vi omger oss med. Resultatet är en fartfylld road-story om att söka efter någonting man kanske redan har inom sig.

Sara Paborn (1972) är född i Sölvesborg. Hon har tidigare utkommit med romanerna Släktfeber (2009) och Tuppen och havet (2011). Hon har även skapat appen Poesi på G med uppläsningar ur hennes diktsamling Vilken tur att vi träffades innan vi dog (2014, Orosdi Back).

  • ISBN 9789173376419
  • Genre
  • Releasedatum 2015-03-18
  • Omfång 194 Sidor

Slutsåld.

Sök Bokbörsen eller Adlibris

Brombergs förlag säljer inte digitala format.
Sök Nextory, Bokus eller Adlibris

Andra böcker av

Tuppen och havet

av Sara Paborn 2011
På en karg ö utanför sydsvenska kusten, känd för ett par rostiga kanoner och en vit fyr, har lugnet fått ett abrupt slut. En nyinflyttad kvinnlig fotograf har med sig en stridstupp från Mexiko som väcker grannarna i gryningen. För att få stopp på oljudet utan att behöva konfrontera fotografen bestämmer de sig för att försöka fånga en mystisk vit mink som lever vilt på ön. Minkar äter nämligen fjäderfä. Trots att alla sökt sig till ön för att få vara ifred, tätnar snart intrigerna och får alla att involvera sig med varandra på olika plan.

Släktfeber

av Sara Paborn 2009
Vid den aktningsvärda åldern av 107 år dör Faster och de närmast sörjande samlas. Nu när släktens mest dominanta kvinna är borta ändras styrkeförhållandena i familjen och under några heta sommarveckor ställs allt på sin spets. Från en gammal hammock i sprucken vinyl sker fördelningen av Fasters saker, från minsta lilla virkade karottunderlägg till hennes fina guldring. Upp till ytan stiger gamla minnen, men också oförrätter. Försmådda och förbisedda slickar man sina oläkta sår. Men långsamt växer något annat fram. En känsla av samhörighet och tillhörighet. Kanske är en försoning och en familjegemenskap ändå möjlig…